I samhället, i det offentliga rummet, kan det ibland dyka upp visuella saker som inte är ämnat barn. Vem är det som sätter gränser för vad som får visas? Om det just är av statliga myndigheter, offentliga institutioner, eller skattefinansierade organisationer som dessa visas – till vem ska man frambära sin kritik?
För ett tag sedan så var jag och min sjuåriga son en sväng på länsmuseet här i stan. Länsmuseet ligger i samma byggnad som stadsbiblioteket. Jag tycker att detta ställe, stadsbiblioteket och länsmuseet, är ganska trivsamt att gå till någon gång ibland när man inte har något speciellt att göra. Men senast vi var där så la jag märke till ett par utställningar som jag inte ville att mitt barn skulle se. Dessa utställningar innehöll saker som jag skulle kalla barnförbjudna. Min son såg nog aldrig dessa saker, eller förstod kanske inte vad det var, och jag blev lättad över att slippa förklara vad det var montern visade.
Min tanke är att det borde kanske vara någon form av varning vid den här typen av utställningar. Ej lämpligt för barn, eller något liknande. Jag tänker dock att länsmuseet inte vill avvisa barn då jag tror att barn är en stor målgrupp till museet. Jag tycker att detta är problematiskt. Man ska kunna röra sig fritt i det offentliga rummet utan att behöva tänka på att skydda sitt barns ögon. Hur långt kan kulturen gå innan den blir skadlig.
Kultur ja.. Kulturnyheterna på SVT borde också ha någon form av varningstext. Jag förstår inte att SVT kan sända detta program så tidigt som man gör i nuläget. När man kollar på kulturnyheterna kan det helt plötsligt, helt utan förvarning, dyka upp filmklipp från t.ex. en skräckfilm. Detta vid en tid på kvällen då många yngre fortfarande är vakna.
Hur långt kan kulturen gå innan man inser att vissa saker mer skadliga än nyttiga?
